Sponsor
Ett stort tack till Hojdäck.se som har gått in som däcksponsor och ger mig bra priser på Michelins 16,5 tums slicks. Er sponsring betyder mycket för mig och jag hoppas på ett bra samarbete under säsongen.
2010
Då var säsongen 2010 igång efter en lång och kall vinter.
Hojåret började med att jag skulle ta tävlingslicens.
Det är en tvådagars kurs med både teoretiska och praktiska prov.
27e mars var det dags för teoridelen som gick över förväntan, tänk vad lätt det är att plugga när man är intresserad.
Den 11e april skulle den praktiska delen vara på Karlskoga motorstadio eller Gelleråsen som den kallas.
Två veckor är gott om tid att få hojen raceklar tänkte jag. Helvette heller!!!
När det var dags att lasta kvällen innan kom jag på tusen grejer som hade glömts bort, bla lufta bromsarna och ställa in varvtal och hastighetsmätare på min nya skithäftiga, svindyra instrumentering som jag aldrig kommer förstå mig på iaf.
Luftade bromsarna och struntade i instrumenteringen, vem fan behöver varvräknare, jag hör när det är dags att trampa i nästa växel.
Lastar in allt i bussen och hoppar i säng.
Klockan ringer halv fem på söndagsmorgonen och jag flyger upp som en kanonkula med bara en sak i skallen!
Blåser av de 25 milen i ett naffs och lastar ut hoj, tält, verktyg, stolar, stöd, utrustning och alla andra "miljoner" grejjer som behövs för en dag på banan.
När allt är klart hinner jag till och med sitta och slappa en stund i morgonsolen med en stor snövall framför mig som skymmer banan.
09.00. Nu jävlar ska det åkas. Står och väntar med full mundering, torrgasandes på att besiktningsmannen ska kolla mig hoj så jag får ge mig ut på banan.
Det var kallt och halt på vissa delar av banan på morgonen så det vart att hålla igen och konsentrera mig på att hitta rytmen i körningen igen efter nästan ett halvårs dvala.
Efter lunch var det friträning två pass och jag kände att jag redan hade kommit tillbaka till förra årets tempo.
Nu kom det jag hade väntat på hela dagen. Vi skulle köra ett race med allt vad det innebär med warm-uplap, kval och allt annat.
Warm-up startades från depån och jag kom ut ganska långt bak med ca 10-15 stycken före mig men jag är jävligt tävlingsinriktad och skulle minsan inte ligga så långt bak så jag bromsade seeent in i första kurvan och plockade fem pers.
Ut på rakan mot esset gav jag fullt och började närma mig ett par stycken till som jag lyckades klämma mig förbi i utgången. Resten av varvet kom jag om några till och fick starta på fjärde plats till kvalet.
Kvalet startar och jag får till en riktig guldstart som resulterar till att jag är först in i böjjen, jag lyckas hålla första platsen varvet ut och får Pole position.
Till racet pumpar hjärtat som aldrig förr och jag är riktigt nervös men lyckas iaf komma iväg hyffsat när lampan slocknar. En före in i första kurvan som jag inte lyckas komma om fören i utgången av esset. Nu JÄVLAR ligger jag först!!! Försöker hålla mig lugt och avslappnad i kroppen och gasar som aldrig förr och det gav resultat för jag ökade gapet till tvåan för varje varv och när jag var först över mållinjen och såg den vifftande målflaggan skrek jag hejvillt i hjälmen.
Trots att det bara var ett "tränings race" var det jävligt skönt att komma först och spöa alla kaxiga norrmän med nya fina hojar finansierade av massor av oljepengar!!!
Hojåret började med att jag skulle ta tävlingslicens.
Det är en tvådagars kurs med både teoretiska och praktiska prov.
27e mars var det dags för teoridelen som gick över förväntan, tänk vad lätt det är att plugga när man är intresserad.
Den 11e april skulle den praktiska delen vara på Karlskoga motorstadio eller Gelleråsen som den kallas.
Två veckor är gott om tid att få hojen raceklar tänkte jag. Helvette heller!!!
När det var dags att lasta kvällen innan kom jag på tusen grejer som hade glömts bort, bla lufta bromsarna och ställa in varvtal och hastighetsmätare på min nya skithäftiga, svindyra instrumentering som jag aldrig kommer förstå mig på iaf.
Luftade bromsarna och struntade i instrumenteringen, vem fan behöver varvräknare, jag hör när det är dags att trampa i nästa växel.
Lastar in allt i bussen och hoppar i säng.
Klockan ringer halv fem på söndagsmorgonen och jag flyger upp som en kanonkula med bara en sak i skallen!
Blåser av de 25 milen i ett naffs och lastar ut hoj, tält, verktyg, stolar, stöd, utrustning och alla andra "miljoner" grejjer som behövs för en dag på banan.
När allt är klart hinner jag till och med sitta och slappa en stund i morgonsolen med en stor snövall framför mig som skymmer banan.
09.00. Nu jävlar ska det åkas. Står och väntar med full mundering, torrgasandes på att besiktningsmannen ska kolla mig hoj så jag får ge mig ut på banan.
Det var kallt och halt på vissa delar av banan på morgonen så det vart att hålla igen och konsentrera mig på att hitta rytmen i körningen igen efter nästan ett halvårs dvala.
Efter lunch var det friträning två pass och jag kände att jag redan hade kommit tillbaka till förra årets tempo.
Nu kom det jag hade väntat på hela dagen. Vi skulle köra ett race med allt vad det innebär med warm-uplap, kval och allt annat.
Warm-up startades från depån och jag kom ut ganska långt bak med ca 10-15 stycken före mig men jag är jävligt tävlingsinriktad och skulle minsan inte ligga så långt bak så jag bromsade seeent in i första kurvan och plockade fem pers.
Ut på rakan mot esset gav jag fullt och började närma mig ett par stycken till som jag lyckades klämma mig förbi i utgången. Resten av varvet kom jag om några till och fick starta på fjärde plats till kvalet.
Kvalet startar och jag får till en riktig guldstart som resulterar till att jag är först in i böjjen, jag lyckas hålla första platsen varvet ut och får Pole position.
Till racet pumpar hjärtat som aldrig förr och jag är riktigt nervös men lyckas iaf komma iväg hyffsat när lampan slocknar. En före in i första kurvan som jag inte lyckas komma om fören i utgången av esset. Nu JÄVLAR ligger jag först!!! Försöker hålla mig lugt och avslappnad i kroppen och gasar som aldrig förr och det gav resultat för jag ökade gapet till tvåan för varje varv och när jag var först över mållinjen och såg den vifftande målflaggan skrek jag hejvillt i hjälmen.
Trots att det bara var ett "tränings race" var det jävligt skönt att komma först och spöa alla kaxiga norrmän med nya fina hojar finansierade av massor av oljepengar!!!
